När man väl har bestämt sig för att separera blir det lite märkligt att dela soffa på kvällen.

”När man väl har bestämt sig för att separera blir det lite märkligt att liksom dela soffa på kvällen.” Så säger Isabella Löwengrip och jag kan av erfarenhet bara hålla med.

Även om det i mitt fall var jag som stannade kvar i huset med barnen under tiden den tiden det tog att sälja, städa och tömma huset. Jag hade en lägenhet redo för mig innan jag berättade att jag ville skiljas men mitt ex drog som en avlöning tre dagar senare och bosatte sig i ett slumområde i Södertälje. Så jag var tvungen att stanna kvar och ta hand om försäljningen och slutstädningen. Han ville inte höra talas om varannan veckas barnschema eftersom, jag citerar ”Jag måste få leva mitt eget liv”. Så jag sade nej till min nya lägenhet just på den orten. Ordnade en lägenhet till mig och mina barn i en annan kommun , fixade skola och dagis, fick skurarm av att ensam slutstäda ett tvåvånings hus med en 9 månaders bebis på vänster arm och en skurtrasa i höger hand.

Han träffade inte sina barn på 6 veckor. Han lade skulden på skilsmässan på mig så att alla ”visste” att jag hade slängt ut honom utan orsak och utan att ha någonstans att ta vägen. Han glömde att berätta att han på kvällar och nätter chattade med någon .Och när jag undrade vem han pratade med så hade inte jag med det att göra. Tre månader innan jag födde mitt barn så åkte han till Dominikanska Republiken för att dyka. Två månader efter att han hade flyttat åkte han till Dominikanska republiken för att träffa personen som han hade chattat med. På skilsmässohandlingarna hade han skrivit, utan att jag visste det, att han ville att skilsmässan skulle gå snabbt då han skulle gifta om sig. Tingsrätten ringde nämligen upp mig angående det. 10 månader senare var han omgift och tagit hit till Sverige sin nya fru.

Vi hade samma yrke och hade samma arbetsgivare. När jag började jobba efter mammaledigheten så bytte jag arbetsplats fast fortfarande med samma arbetsgivare. Jag var ansvarig för den arbetsplatsen och han som slutade och började på ett annat ställe som ansvarig var kompis med mitt ex. Så det första jag fick höra av de som jobbade när jag kom till min nya arbetsplats var att mitt ex hade skrutit för sin kompis hur han jagade brudar på internet. Jag satte mig på kontoret och tänkte att jag lägger nycklarna på bordet och går.

Men jag bet ihop och var kvar i företaget i sju år. Varav 2 år hade jag exets kompis som min närmaste chef. Han var absolut en stor anledning till att jag gick till ett konkurrentföretag istället. Vad jag än gjorde så var det fel. Och när jag bad om ett avgångsbetyg via personalavdelningen som kom den  aldrig först och när den kom så gick det inte att använda till att söka jobb med. När en intresserad headhunter ringde om referenser angående mig så kom exets kompis enligt headhuntern knappt ihåg vem jag var. Intressant med tanke på att båda hade jobbat för företaget under lång tid och att vi hade gemensamma bekanta.

 

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Top