Seniorboende

Idag var jag ute och gick. Jag behöver träna upp kroppen inför det stillasittande nya jobbet jag ska börja på. Egentligen för att orka stå hela arbetsresan i tunnelbanan. Ingen frågar mig om tanten vill sitta. Så jag gick och gick och till slut var jag på väg uppför en rullstensås som istiden har lämnat efter sig. En bit från toppen tog luften slut och jag kände att jag måste stanna. Men jag kunde ju inte för jag såg att det satt ett par på en bänk på toppen . Så jag var tvungen att hålla minen och bara kämpa på och idag har jag fått praktisk erfarenhet av att ha drabbats ett tunnelseende. Alltid något!

Vägen ner gick betydligt lättare och jag kände mig riktigt spänstig och alert tills jag såg det här.

Seniorboende för de mellan 43-45 år. Foto: Asterixia

Med ens kände jag mig gammal och skröplig. Inte många år kvar nu till stödstrumpor, papiljotter och trygghetslarm!

0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Top