Paows katt Madikken avled för ett tag sedan och hennes saknad är stor. Hon skriver ofta inlägg om sin älskade katt på Instagram och oftast är folk snälla och berättar om sina egna upplevelser när en fyrbent familjemedlem har gått bort.
Askan efter Madikken kom till Paow och självklart så gjorde det henne extraledsen. Nu kom det en känslokall kommentar som var som att kasta en tändsticka en krutdurk. Paow exploderade.
Igår så kom Maddikens aska, det blev som ett på riktigt att hon inte finns längre och mitt hjärta gör så ont. En stor del av mig är borta nu, det känns verkligen.
Alla som känner mig vet verkligen att Maddiken var mitt allt, det absolut finaste jag hade och jag har aldrig känt så starkt för någonting som jag känner för henne, en sån kärlek som jag aldrig ens känt till någon ens i min familj.
Jag känner ånger, att jag kanske kunnat göra något som skulle fått henne att stanna längre. Jag är arg, men framförallt så är jag så fruktansvärt jävla ledsen. Ibland så känns det enklare, speciellt när jag hittar på saker. Men oftast när jag är själv så går jag igenom dem värsta 24h timmarna i mitt liv om och om igen.
Jag hade på riktigt gjort exat vad som helst för att bara få vara med henne en sista gång. När går ångesten och hjärtekrosset över till saknad? För jag vet inte om jag kommer orka sakna henne i resten av mitt liv 🙁
Kommentaren som fälldes: ”Det är en jävla katt” varpå Paow svarade ”och du är bara en jävla horunge. Skulle inte brytt mig om du dött.”
Jag brukar inte tycka att någon ska kallas för hora eller horunge men i sak håller jag med Paow.
Screenshots: @kattpaow
