23 oktober utkommer en av Sveriges största poddare, Nemo Hedén, med sin självbiografi “Ingen” (Lava Förlag). “Ingen” är en gripande och smärtsam livshistoria om att få en andra chans och ta den. Genom att på ett drabbande, naket och ärligt sätt berätta om sin tuffa ryggsäck – den trassliga uppväxten, festerna, förfallet men även om försoningen med sig själv och hans närmaste vill Nemo inspirera, sprida hopp och visa på möjligheten till förändring!
Att känna sig som Ingen gör att Nemo Hedén vill bli Någon. I hela sitt liv har han känt det som att han inte är någon. Inte har något värde. Att han är Ingen.
Nemo växte upp i en stor och dysfunktionell familj. Någon självkänsla fick han aldrig så det blev till att jaga yttre bekräftelse. Allt för att bedöva den där oron inombords. En ständig jakt på kompisars skratt, alkohol, droger, sex, kändisskap.. Ständigt försöka laga det interna problemet med externa lösningar.
När han får möjlighet att bli rikskändis via tv-programmet Kungarna av Tylösand tar hans liv en drastisk vändning. Som Nemo själv uttrycker det:
”Jag ställde upp i Kungarna av Tylösand eftersom det alltid har funnits ett tomrum inom mig. Ett tomrum som vrålade efter att fyllas. Ett tomrum som vrålade efter bekräftelse.” Berömmelsen blir den bekräftelse han saknat under sin uppväxt, tjejerna står i kö och festen tar aldrig slut. Men den leder honom in i ett svårt missbruk och förfall.
Vändningen kommer när ett nytt behandlingshem öppnar och Nemo får en plats. Han avgiftar sig och lyckas bli nykter och drogfri. En tuff resa som kräver en okuvlig mental styrka. Och det ska sägas, att Nemo brottas fortfarande med att bibehålla sin inre trygghet och den självkänsla han tidigare saknat.
Nemo Hedén, född 1987, driver sedan flera år tillbaka den uppskattade intervjupodcasten “Nemo möter en vän” där han varje vecka träffar Sveriges kändiselit. Han föreläser också regelbundet för ungdomar runt om i Sverige. En föreläsning som handlar om sin resa från en dysfunktionell familj till det maniska bekräftelsebehovet, kändisskapet, missbruket och slutligen till att leva som nykter och drogfri sedan över 3 år tillbaka.
”Genom att på ett drabbande, naket och ärligt sätt berätta om sin tuffa ryggsäck”
Lite sen på bollen här! Men jag har nyligen läst denna bok själv och ärlig är inte ett ord jag skulle använda i sammanhanget. Om han hittar på medvetet eller helt enkelt inte minns är svårt att säga, men det är sannerligen intressant att jämföra det han skriver i bloggen med saker han uttalat sig tidigare om. Både i sin egen blogg och i andra plattformar. Även i boken finns en del motsägelser.
Det börjar i kapitlet ”Domen, del” där han pratar om det brott han är dömd för. Han skriver att tjejen han låg med är 14 år och 10 månader. vilket inte stämmer. Hon var 14 år och 9 månader enligt domen. En bagatell kan man tycka, men hävdar man att man är ärligt borde sanningen skrivas. Han beskriver även den här fjortonåringen som ”en ung vacker kvinna” vilket är rätt opassande tycker jag.
I kapitlet ”Domen, del 2” fortsätter han . Han underminerar det hela och skriver:
”Jag blir dömd för ”sexuellt utnyttjade av barn”. Domen ändras från ”våldtäkt av barn” på grund av förmildrande omständigheter. Väldigt få domar skrivs ner på ett sådant sätt, men eftersom det som hade hänt varit i lindrigaste laget blev det så”
Ingen källa på det påståendet, men det är tydligt att han vill att läsaren ska förstå att det inte var nån stor grej alls. Själv googlade jag lite och hittade:
”Ett stort antal av de åtal som väckts för våldtäkt mot barn har av domstol bedömts som sexuellt utnyttjande av barn”
– Domstolarnas bevisvärdering i sexualbrottmål – en kartläggning
https://www.aklagare.se/globalassets/dokument/rattspromemorior/rattspm_2007_13_bevisvardering_sexualbrottmal.pdf
Vore intressant att se Nemos källor! Han fortsätter med:
” Jag blir dömd till skyddstillsyn, 13 000 kronor i skadestånd och till att gå frivårdens relations- och samlevnadsprogram. Det låter ju väldigt harmlöst. Ett relations- och samlevnadsprogram låter ju till och med ganska bra. Jag kan säkert behöva jobba med mina relationer. Men programmet visar sig vara något HELT annat. När jag väl börjar far jag sitta med andra sexbrottslingar och prata om vi tänder på barn och en massa andra helt galna grejor. Till och med mina terapeuter på kursen inser att jag är väldigt malplacerad. Det uttrycker dom flera gånger under behandlingen. Dom ber mig nästan om ursäkt för att jag är tvungen att vara där. Allt känns väldigt olyckligt och overkligt. ”
Men efter domen skriver han i sin blogg då det begav sig år 2011:
”Jag var hos Frivården idag på inledningsmöte. Det gick ganska bra. Det kändes helt okej. Programmet jag ska gå heter “Ros” och är ett relation och samlevnads-program. Jag kommer vara hos Frivården en gång i veckan och träffa en kvinna. Vården kommer att ske individuellt och inte i grupp som jag fasade för på förhand. Den kvinnan jag ska ha som min handledare fick jag dock inte träffa idag utan jag fick träffa hennes kollega. Men ja, anyways…
Jag var nervös och nojig på förhand. Jag var nervös för att programmet skulle kännas fel och opassande. Men det känns faktiskt lite bättre nu såhär i efterhand. Kvinnan förklarade att väldigt många som gör detta program är rädda för samma sak som jag. Faktum är att det är väldigt få av de som gör detta program som är riktiga sexbrottslingar.”
https://nemo.myshowroom.se/hemma-fran-mote/
Något stämmer inte! Han skriver också hur deprimerad han var i fyra månader efter domen:
” Jag går till läkaren och far antidepressiva utskrivet. Det hjälper lite grann. Men under en fyramånadersperiod lämnar jag i princip inte Amandas säng. Jag bor i hennes säng. Vi ligger bara och gråter, kramas, pratar, kollar tv-serier och andas. Ibland är vi bara tysta. Vi kan vara tysta i flera timmar ibland. Och när våra ögon möts delar vi samma tanke: Hur fan kunde det bli så här? Vad hände egentligen? Jag vägrar lämna Amandas rum. Jag vill inte göra något annat än att vara där. Jag kan inte göra något annat.
När påsken kommer börjar jag må marginellt bättre. Tabletterna har börjat verka, och jag känner lite livsvilja igen. Jag lämnar Amandas säng och bestämmer mig för att ta tag i mitt liv. Eller att i alla fall ge det ett försök. Den värsta stormen har lagt sig, och jag vågar mig ut på gator och torg igen. ”
Återigen så stämmer det inte överens med det han bloggar om. Några exempel:
https://nemo.myshowroom.se/det-har-var-ju-trakigt/
https://nemo.myshowroom.se/god-natt-fredag/
https://nemo.myshowroom.se/outfit-till-finest-awards-i-morgon/
https://nemo.myshowroom.se/listen-up-gymnasieelever-i-uppsala-ikvall-smaller-det/
https://nemo.myshowroom.se/back-in-sthlm/
https://nemo.myshowroom.se/lite-mer-bilder-fran-kvallens-i-uppsala/
https://nemo.myshowroom.se/premiar/
Han hävdar också att han får sparken från flera jobb på grund av domen:
”Filmstaden Sergel är ett av fem jobb jag har haft mellan Kungarna av Tylösand och tills jag hamnade på behandlingshem … Jag jobbar några månader som sopgubbe. Jag är på ett lager några månader. En annan period ska jag försöka värva fadderbarn. En annan gång jobbar jag på en bar Och på ALLA dessa jobb händer EXAKT samma scenario.
Jag sköter mig exemplariskt från dag ett. Jag drivs av en sådan enorm revanschlust. Jag vill ju verkligen visa alla dessa arbetsgivare att jag kan. Vill också visa min tacksamhet över att ha fått en chans. Så därför är jag punktlig glad, energisk och har väldigt hög arbetsmoral. Och cheferna lovordar mig till en början, på varje ställe:
”Fan, fortsätter du så här så kan du garanterat förvänta dig en fast anställning framöver!”
”Du har sådan härlig energi! Du passar verkligen perfekt in i gänget. Vi behöver flera som dig här.”
”Din inställning är fantastisk. Vi är väldigt glada att du har börjat hos oss och vi hoppas att du stannar länge!”
Men efter några månader så händer ALLTID samma sak -snacket börjar gå. Är det inte han? Han som knullade en massa i tv? Den där Tylösandskillen? Och kanske framförallt – han som har den där domen på sig? Och så VIPS får jag sparken.”
lite senare skriver han dock att det var på grund av andra saker han får sparken:
”Jag får inga jobb, och de få jobb jag väl får kan jag inte behålla på grund av att jag dyker upp på jobbet bakfull eller mitt i avtändningar.”
I tidningen Expressen intervjuas han och då säger han såhär:
”En bar är en ovanlig plats för en nykter alkoholist. Varför valde du att spela in din 100:ade podcast här?
– En gång i tiden fick jag sparken härifrån. Jag gav kraftigt rabatterade priser till kompisar och var alltid sliten. När jag jobbade på SF stal jag pengar ur kassan. Men de betalade så jävla kasst, 86 kronor i timmen.”
https://www.expressen.se/noje/nemo-hedens-succe-efter-missbruket/
Att stjäla pengar ur kassan på SF låter verkligen inte som att ha ”väldigt hög arbetsmoral”. Det är något som inte stämmer